Kring 1668
Den 10 december 1668 samlades Karl IX:s förmyndarregering för att skriva under ett beslut som mer eller glömts bort i nästan ett år. Ärendet gällde flytten av Stockholms gymnasium till Gävle. Gymnasiet i Stockholm var en sorglig historia. Det hade grundlagts i närheten av Kungsträdgården, men intresset för klassisk lärdom i huvudstaden var mycket svagt. De lektorer som anställts saknade arbetsuppgifter, det kom helt enkelt inga studerande till lektionerna. Redan 15 år efter starten började man ge upp hoppet. 1663 konstaterades att man måste göra något radikalt för att få igång verksamheten. Drottning Kristina ansåg att man inte hade råd att avlöna 5 välbetalda lärare utan arbetsuppgifter. Tanken på att behålla gymnasiet i Stockholm gavs upp redan 1664, då riksdagen beslutade att det skulle flyttas till ”en bekvämare ort… på det att dess ungdom må kunna så mycket bättre hava lägenhet och tillfälle sig uti allehanda lärdom och studier exercera och förkovra”.
Efter flera års utredningar och konkurrens mellan flera städer om att få gymnasiet beslutades slutligen den 27 november 1667 att flytta Stockholms gymnasium till Gävle. I närmare ett års tid låg beslutet på förmyndarregeringens bord innan änkedrottning Hedvig Eleonora tillsammans med Magnus Gabriel de la Gardie, G.O. Stenbock G. Soop och P. Brahe äntligen skrev under beslutet den 10 december 1668.
Under december behandlades ärendet i domkapitlet i Uppsala och den 27 januari 1669 utsågs de första lektorerna. Jacob Grubb, Olaus Aurivallius, Andreas Stiernman, Michael Kolmodin och Jonas Phragmenius.
Den 5 mars 1669 anlände Phragmenius till Gävle. Han tog kontakter i Trivialskolan samt konstaterade
att man saknade till och med kateder och bänkar. Skolan finansierades med spannmål och den nye läraren kunde konstatera att spannmålen var på plats men de var så ”rå och buhlen” att den måste avyttras innan förstördes. Så hade gymnasiet kommit till Gävle. Skolan hade ett rum, fem lärare, men inga elever.
Liksom Stockholm hade man stora problem med att få elever. De studerade hellre vid de något äldre gymnasierna i Västerås och Härnösand i stället för att söka sig till den nya utbildningen i Gävle, vars kvalité man inte visste något om. Under 1669 och följande år inskrevs därför 16 studiosi och 24 scholares. Den första gruppen var i de flesta fall studenter som var inskrivna vid Uppsala universitet men som agerade som hjälplärare i Gävle, samtidigt som de själva delvis följde undervisningen i gymnasiet. Det var inte lätt att vara gymnasist vid denna tid, man fick stå för såväl mat, bostad och andra omkostnader själv. De behövdes hemma under sådd och skörd, så närvaron var inte alltid den bästa. Vid en inspektion av skolan i slutet av augusti 1673 var endast 6 av skolans 26 elever närvarande.
Skolan hade vid denna tid som så många gånger senare svårt att få pengarna att räcka till. Därför skaffade man material till en ny byggnad, och de nyanlända lärda lektorerna började tillsamman med collegorna vid Trivialskolan och kyrkoherden Fontelius att bygga. Snart stod en ståtlig byggnad på plats på samma tomt som tidigare mycket nedslitna skolan. 1671 kom ärkebiskop Stigzelius för att inviga den nya skolbyggnaden, och vid högtiden eleverna en comœdia, en tidig föregångare till dagens soareer och spex. Byggnaden var på inget sätt färdig, det saknades fönster och tätningen kunde ha varit bättre. I byggnaden satt eleverna fullt påklädda och försökte komma så nära kaminen som möjligt.
Som vid andra skolor vid denna tid uppfördes också ett skolfängelse, ”Prubban” som, användes åtminstone fram till 1760-talet.
Det fanns nu två rektorer vid skolan, varav en för Trivialskolan, som satt i långa tider. I gymnasiet turades lektorerna om att vara rektor och man bytte rektor varje år.
